Det är vanligt med fuktproblem i nybyggda kostallar. Det gäller särskilt under senhösten och den kallaste vinterperioden. Mjölkkor med hög avkastning avger mycket fukt. Denna fukt måste ventileras ut ur stallet. Ju högre fuktavgivning desto större ventilationsflöde krävs. Det tråkiga är att när ventilationen ökas så ökar också värmeförlusterna från stallet vilket medför att stalltemperaturen sjunker. När lufttemperaturen sjunker stiger den relativa fuktigheten vilket när det är tillräckligt kallt ute kan medföra dimma och frost inne i stallet.
Byggfel, dålig isolering, köldbryggor eller zoner utan värmeavgivning kan medföra lokal kondensutfällning. Om fuktigheten istället är för hög i hela stallet bör man öka minimiventilationen. I isolerade klimatreglerade stallar lönar det sig dock inte att sänka stalltemperaturen under 6-8C. Om det behövs så hög ventilation så att stalltemperaturen blir ännu lägre så finns det ingen annan möjlighet än att använda tillskottsvärme under det kallaste perioderna. Det är vanligt med värmeunderskott när det är kallare än -5C till -10C. Det betyder att de perioder man behöver tillskottsvärme är korta, oftast bara någon eller några veckor per år.
Bilden ovan visar hur mycket värme som olika nötkreatur avger till stallet och hur mycket värme som går bort med den ventilation som behövs för att ventilera bort djurens fuktavgivning (när det är -5C ute). Man kan säga att högmjölkare avger mer fukt än värme, medan det är tvärtom för sinkor och ungdjur. Med hänsyn till värmebalansen är det därför bra att ha flera olika djurkategorier i samma stall.
Fuktproblemen brukar vara värst i nybyggda stallar där det finns mycket byggfukt att ventilera bort. Dessutom byggs det med tiden upp en värmebuffert i marken under stallet som efter något år hjälper till att dämpa effekten av tillfälliga köldknäppar.